Om ett jobb

Tror att jag har skrivit om det här förr men nu är det ju lite annorlunda ändå.. Jo, Benny´s jobb, hans livsnerv! =)
Vi i familjen har ofta fått kommit i andra hand när det gäller borrningen, det är ett av de yrken man inte kan klappa ihop och säga "syns i morgon" bara för att klockan har slagit fyra. Nej, det är vackert att stå kvar tills det är klart eller iaf möjligt att stänga av riggen. Det här har jag varit medveten om i de senaste åtta åren och därför inget jag direkt reflekterar över. Jag är van med andra ord.. ;)
Nu är han ju i Sverige och jobbar igen, så nu måste vi vänja in oss på den rytmen. Alla dagar han åker innan vi andra har vaknat och kommer hem efter barnen har gått och lagt sig. Ja, i bästa fall kommer han hem, ibland sover han borta beroende på hur långt borta han är och om det blir rysligt sent. Förra veckan träffade han inte Olivia förrän på fredagskvällen.. Så för henne är det inte så stor skillnad från Norgetiden.
När han kommer hem på kvällarna så sätter han sig med borrapporter, timlistor och annat smått och gott. Det rings telefonsamtal till chefer, planerare och kunder. Helgerna plockas det med slangar, rings lite till och skrivs ytterligare något viktigt papper. Dessutom så ska kommande veckas borrplanering skrivas ut och kläder tvättas..
Någonstans mitt i allt detta ska han hinna umgås med oss och kanske hinna pilla på någon bil eller kanske följa till byn och handla mat.. Oftast slutar det med att jag åker och handlar medans Olivia sover och Benny kraschar på soffan tittandes på en film med Eddie och Iza. Mig gör det inte så mycket, jag är som sagt van det här men jag slutar aldrig att beundra honom för hans ork och engagemang för sitt arbete.. Han måste ju verkligen älska det han gör!
För en egenföretagare så är nog inte det här alltför obekant men Benny är ju faktiskt inget annat än en anställd med mycket stort ansvar..
Jag hoppas att han orkar med det här jobbet i många år till, för när Benny borrar är Benny glad! =)

Ja

Jag tänkte förtydliga mig lite angående mitt språk-inlägg häromdagen.. Det verkar vara en ganska het potatis tydligen!

Jag är allt annat än språkpolis. Jag ser mellan fingrarna och kan dessutom tycka att det är rätt charmigt med stavfel, felplacerade dom/de och ibland även särskrivningar.. Det finns ju faktiskt människor i vår omgivning som inte riktigt håller reda på dessa små "regler" i svenskan. Där räknas även jag som inte kan tyckas komma ihåg trots 12 år i skolan att månaderna ska ha liten bokstav och inte stor!

Nej, de bloggare som retar upp mig är de som diktar i hop hel egna ord, överdrivet användande av förkortningar alt. egenkomponerade förkortningar. De som aldrig har hört talas om stycken, helst om man skriver ett inlägg på 10.000 tecken. De som skriver hela inlägg i versaler, det är faktiskt som att skrika någon i ansiktet även om det inte är direkt "fel". Konstant blanda svenska och engelska i "gangsta style"..
Ja, egentligen är det bara att googla fram vilken modeblogg från Stockholm som helst..

Det är det här jag menar med språkmissbruk, inte "December", "grattäng", "skol buss", "dom gick iväg"..

Sen om jag skriver helt uppåt väggarna illa, så kan ni ju slänga in en kommentar så jag kan rätta till det! ;)

Jahapp..

Så överlevde man ett år till då.. Yippie! ;)

Bloggar

Jag läser som bekant en hel drös med bloggar, många många fler än i listan här bredvid. Dessa är dock favoriter och de är lokala! =)
Övriga bloggar läser jag mer frekvent än andra och jag har kommit på varför.. De bloggar jag gärna hoppar över en dag eller två, ibland en vecka, är de som är så fruktansvärt dåligt skrivna.. Ja, inte att de är tråkiga eller dåligt uppdaterade, utan de som inte kan använda språk och stavning som det är tänkt. Det är jättejobbigt att läsa en text där vederbörande verkar ha skolkat från varenda svenskalektion under hela skolgången. Jag är fullt förstående för att vissa är dyslektiker men det ser man ganska direkt och de brukar iaf kämpa för att få det rätt.. Jag talar om direkt nonchalans, där man inte bryr sig ett dugg..
Om man har tänkt sig att skriva så att andra förrutom en själv ska läsa så får man faktiskt tänka till lite, kanske läsa sin text högt för sig själv innan man trycker på publicera knappen. Bryr man sig ändå inte, "skriver för ens egen del" som det så populärt heter. Då kanske man ska överväga en handskriven dagbok i byrålådan eller en mapp på hårddisken!
Ja, nu blev det gnälligt men ett så fruktansvärt irriterande fenomen som inte alls är ovanligt, tyvärr..

Jag hoppas för allt i världen nu att min egen blogg är läsbar, så jag inte sitter och kastar sten i glashus!! =)