Jag har förändrats. Inte till det sämre, tvärtom. Jag som alltid har varit rädd för att knyta nya kontakter och plockat mina vänner med pincett redan innan jag har börjat prata med dem har blivit en social människa som ger folk i min omgivning en chans innan jag dömer dem.
Vilken höjdare, så många härliga människor det finns runt mig! Så många nya underbaringar jag har tagit till mitt hjärta.
Att jag inte har gjort så här förr, att jag skulle bli nästan trettio innan jag insåg att misstänksamhet inte leder särskilt långt. Fast det är mycket som har förändrats det senaste året, jag tror jag har fått en helt ny syn på livet efter att jag flyttade ifrån Benny. Att lämna min trygga värld och ge mig ut på något nytt har gett mig så mycket.
I början var allt så skakigt, nästan lite otäckt men nu dryga året senare är det som om de där rullade tärningarna har stannat till. Jag har funnit en ny trygghet, min alldeles egna, på Tägten. I mitt hem som jag älskar så mycket, tillsammans med de barnen som jag älskar allra mest! Det är bara min älskade Eddie som fattas mig, fast ändå inte.
Han har valt att bo kvar på gården hos sina älskade farföräldrar och det är helt rätt. Han är född på den där gården och han lever med den, precis som hans far. Jag hade aldrig kunnat ta honom därifrån, den är hans liv! Jag ser hur han utvecklas, från en liten pojke till en ung man som idag drar samma storlek på skorna som sin mor. Den gossen kommer att bli något stort, det vet jag! Precis som sina systrar..
Jag börjar känna mig vuxen, sådär på riktigt. Jag är inte tjugo längre, varken till kropp eller sinne. Men det är inget negativt, det betyder bara att livet får en ny mening.
Jag utvecklas!
4 år sedan