Fundilurar..

Mycket tråkigt har hänt det här året, så mycket så jag knappt har trott att jag ska klara det. Orättvist, att inte alla i min närmaste omgivning får vara kvar och förgylla min tillvaro.. Men med varje käftsmäll ner på botten hittar man snabbare och effektivare vägar upp igen, att se guldkornen. I år har de framförallt varit små ljuvliga guldkorn vid namn Amanda och Olivia! Att se in i deras oskyldiga oförstörda ögon får mig att glömma av allt död och elände..
Och vet ni vad? Jag tror och vet att guldkornen inte är slut än, det kommer flera.. =)