Håhå.. Här är lunkar vardagen på och det är ganska tråkigt, känner mig som en ensamstående med tre barn.. Kvällarna är tysta och ödsliga, ingen som tjafsar över vilket teveprogram man tittar på eller snattar datorn mitt framför näsan på en. Mornarna är lika tomma, ingen som tvingar upp en okristligt tidigt eller inte plockar undan frukosten efter sig,
Hur mycket jag än predrikar över hur skönt det är att ha en bortajobbare för att man kan göra det man själv vill, när man vill, så är ensamheten jobbig.. Dagarna går bra, med allt stök runt barn, hus och vännerna.. Men när kvällen kommer och barnen sover, då saknar man honom.. När man går och lägger sig, sängen är stor, tom och kall.
Nä, nu får han nog snart komma hem tycker jag!
5 år sedan
2 kommentarer:
Jag tycker alla ni som har era män borta på jobb är helt fantastiska! Vilket jobb ni gör med barn och hem. Fattar inte hur ni orkar!
Men lilla vän...jag förstår att det känns jobbigt och jag säger som föregående skrivare. Du är fantastisk! Men vad spelar de orden för roll när man sitter där i ensamheten... :) Men du får se fram emot slutet av veckan!!
Skicka en kommentar