Älskar..

Jag har urbota tråkigt.. Torsdag är den absolut sämsta dagen av alla.. Dåligt på Tv, saknar Benny som mest och veckan känns som längst just nu. Så nu sitter jag här. Och funderar..

Jag tänker på allt och inget, livet, familjen, vännerna, framtiden, dåtiden... Hur det är och hour det var. Hur det hade kunnat vara. Men jag vet att jag har det bra, allt sker av en anledning även om det ibland inte känns så. Att livet kan vara så fruktansvärt orättvist mot vissa medans andra glider genom livet på en räkmacka! Men som sagt finns det nog en tanke bakom allt, de jag känner som har fått sina smällar är hårda, ibland alltför hårda enligt vissa. Vi har lärt oss att aldrig ta något för givet, att det som sker, det sker. Vi har suttit i Älvdalens kyrka på så många begravningar att vi snart kan det prällen säger om livet, döden och gud utantill..
Medans de som har åkt macka har naiviteten kvar, tror, känner och vill förändra och det är så skönt att vi alla finns, som en skön avvägning till varandra!

Jag undrar mycket på hur mitt liv hade sett ut om inte mamma hade dött, är det grundbulten? Om hon hade levt idag, hade jag varit här? Hade jag då träffat Benny, barnen? Vännerna? Nej, mycket hade nog varit annorlunda.. Och iom att jag har allt det underbara, så kan jag inte se att det skulle vara på något annat vis, visst saknar jag mamma, men utan hennes bortgång hade inte jag varit den jag är idag.
Pappas död ligger så nära.. Har inte hunnit se konsekvenserna av det än, men en sak vet jag. Han slapp tyna bort på något hem, det hade han inte velat själv. Och det ger mig tröst i sorgen, den största sorgen över pappa är att jag aldrig hann berätta att han skulle bli morfar igen, det har jag gjort många gånger efteråt..
Therese.. Ja, lilla vännen.. Hon som inte ville något mer, inte orkade.. Det är hon som känns mest i hjärtat, att hon inte kunde berätta hur hon mådde, inte gav oss några tecken. Vi hade ju så mycket vi skulle göra, vi är ju unga! Men hon var klar med sitt liv.. Hon var i mycket min tvillingsjäl och det känns som en del av mig försvann den där sommarmorgonen..
Den där flaskan Elvis Blue Suede ligger i kylskåpet, förmår mig inte att öppna den.. Vet att hon hade älskat den, iskall i mina nya svarta stora vinglas, för man blir ju "bara" mysfull på vin, eller hur gumman..