Tyypiskt mig..

Ja, det ringde i morse.. Dolt nummer, trodde att det var BVC sköterskan som hade sökt mig i förra veckan, så jag svarar med ett käckt "Hallå!" Då.. "Hejsan, Är det Teres säger en vääldigt stockholmsk kvinnoröst" Djävlar, en försäljare!! Så jag säger blixtsnabbt, "Nej, det är det inte". "Vem är du då?" blir svaret från henne.. "Grannen som är inne och kollar hunden" kommer jag på i all hast. Känner mig sådär supernöjd över att jag lyckats skaka av mig ytterligare en dryg telefonförsäljare! Då kommer dråpslaget.. "Jag ringer från Logopedmottagningen i Mora. Det gäller Izabelles tid hos oss. Vet du när hon kommer hem?" HELVETE!!!! Vad gör jag nu??? Stammar ur mig något om att hon kommer hem i eftermiddag men att jag kan ta ett meddelande.. Nej, det vill hon inte, hon återkommer. Tack och hej!!
Men varför, varför, varför???!!! Där står jag med luren i handen och vill mest bara sjunka genom jordens yta.. Vad ska jag göra när hon ringer upp? Be någon annan svara? Ändra dialekt? Skära av mig tungan?! Fy fan..
Efter en timme eller så inser jag det komiska i alltihop och börjar skratta hejdlöst Det är väl ändå bara jag som kan ställa till det så här, bara för att jag avskyr idiotförsäljare..
Lovar att berätta hur jag löser den här lilla saken när hon ringer upp!