Om att sakna och att älska. Vackraste Therese, alltid i mitt hjärta..

Ett år.. Ett år av oändlig sorg och saknad. En viktig milstolpe idag men hur mår jag nu när det har gått ett år?
Livet går med små, små steg och man har efter alla hårda smällar lärt sig att uppskatta nuet och att inte titta bakåt så mycket. Nej, inte framåt heller för den delen. Livet är till för att levas idag, inte imorgon eller igår.
Lev ditt liv som DU vill ha det, med dom människorna som DU vill ha omkring dig. Kan vara nyttigt att då och då se över hur du har det runt dig. Varför släpa runt på sk. "energitjuvar", när du kan lägga din energi på de som betyder nått och ge dem lite extra istället. Gör det du har tänkt att göra idag, istället för att vänta, du vet aldrig när det är försent.. Berätta för din mamma, pappa, syster, bror, son, dotter eller älskade, att du just älskar dem. För man vet aldrig när det är försent.
Gläds åt de små sakerna i livet, istället för att vänta på de stora. Spara inte på glädjen, vad ska man med den till efteråt och vad är det egentligen du sparar den till? Nej, gläds åt solens första värmande strålar på våren eller barnens tindrande ögon den där decemberkvällen, när han i rött knackar på dörren.
Varför vänta på miljonvinsten på Lotto, var lycklig över alla 25kronors vinster på triss istället. Många små glädjeämnen i livet, istället för att vänta på en stor som kanske aldrig kommer..

Ja, jag har nog lärt mig något på ett år, om liv och död. Om sorg och glädje, om maktlöshet.. Att bara följa med i livets svängningar och inte sträva emot. Vi har nog alla en utstakad väg att gå, det är nog bäst att bara låta livets blindhund leda oss igenom den och vara glad över det..