Thorstein Bergman - Helgdagskväll i timmerkojan

Jag sitter och tittar ut över bergen och börjar av någon anledning att sjunga på denna, en av Dan Anderssons många pärlor. Och jag känner lycka, lycka över att mina barn får växa upp i denna underbara bygd. Att få ha sina rötter i den vackraste urskog, att få känna att visor som denna på sätt och vis handlar om deras förfäder.
Själv så kommer jag ifrån ett inflyttat industrisamhälle, grundat för inte alls många år sedan. Där mina förfäder har hanterat metaller i generationer. Ja, förutom min gammelmorfar då, som var timmerman och bonde, det är väl därifrån min dragning till landsbygd och skogen kommer..
Men åter till Älvdalen och mina barn. Jag känner en stolthet att de kommer härifrån, bygden där det är helt naturligt att man selar på sin arbetshäst för att dra hem ved från skogen eller buför till fots om våren.. Att äta bondsmör eller stjyr är inget märkligt, det gör vi alla mer eller mindre. Att bo i bygden där foran drar igenom om vintern och logdansen markerar starten på sommaren..
Nej, tro inte att vi har fastnat i förra sekelskiftet. Vi har mobiltelefoner och bredband, tametusan fjärrvärme också! Det handlar om att vårda sitt arv, arvet från sina förfäder.
Jag tror att det är detta arv som gör att man alltid återvänder hit, att man har sina rötter här i skogen, i tryggheten..