Älskade Eddie!

Låt mig berätta om Eddie..
Eddie, denna mycket speciella unga man. Min älskade son. Han föddes 30 juli för lite drygt 8 år sen, både jag och Benny var unga, kanske för unga.. Men det spelar ingen roll nu.

Med Eddie har vi haft både med och motgångar, ljusa dagar och mörka. Fast motgångarna har inte vi sett så mycket av..
Eddie är en väldigt känslosam pojke, går något honom emot så kommer tårarna lätt, han sitter gärna djupt försjunken i tankar och klurar på universum, djurlivet på jorden eller senaste x-men filmen. Han leker gärna själv för att han tycker att han inte får "vara med" alla gånger och går ifrån leken om de blir osams över någonting. Han vill helst inte bråka, det har vi som föräldrar försökt lära honom. Att man ska undvika bråk..
Om Eddie frågar oss om någonting, vad det än kan vara. Bilmodeller, vad som finns i universum eller vad som händer när man dör, så har vi alltid varit ärliga och berättat. Hur svårt det än kan vara, vi har behandlat honom som en jämlike. Det har medfört att Eddie besitter vissa kunskaper som inte andra åttaåringar gör.
Men samtidigt så har han ibland svårt att koncentrera sig på det han ska, det är som om han sitter i ett rymdskepp och utforskar vintergatan när han egentligen ska lära sig plus och minus.. Man får "plocka" upp honom i den verkliga världen när han drömmer sig bort, vi har aldrig sett det som ett egentligt problem. Ett snabbt "Eddie, kom igen nu!" har oftast räckt, han vet vad man menar..
I andras ögon så har Eddie inte varit så enkel som vi har trott, han har varit i kontakt med habiliteringen i Mora för en utredning av eventuell diagnos.. Mitt livs chock, att det skulle vara något fel på MITT barn! Vi åkte dit och träffade en psykolog som intervjuade och testade Eddie vid två tillfällen, vid det andra besöket utklassade han henne totalt genom att ha en utläggning om amfibier i Afrika. Psykologdamen visste inte vad en Amfibie var för något..
Hon konstaterade snabbt att Eddie inte hade någon diagnos men drag av Aspergers iom hans oerhörda intilligens i vissa områden och att han är i viss mån osocial. Jag tror att hon också har drag av aspergers med tanke på att hon kan förmodligen redogöra för varenda bokstavsdiagnos i läroboken men inte har en susning vad en amfibie är för något!

Anledningen till att jag skriver det här är att det har kommit fram till mig att några ur lärarstaben på Rot Skola har suttit i personalrummet, med öppen dörr och diskuterat Eddie, eller diskutera.. Snacka skit kallar jag det! De har tydligen ansett att det måste vara något"fel" på Eddie och att det borde vara någon form av utredning på honom. Detta har gått från mun till mun innan det kom fram till mig, därför vet jag inte vem det är som har hört dem prata.. Men troligtvis är det en förälder som har gått förbi..
Jag tycker att det är jättetråkigt alltihop, just med tanke på att jag i samma vecka var på utv. samtal med Eddie och fick inga som helst indikationer på att det skulle vara något fel. Hans lärare är fullt medveten om hur han är och har enligt mig gjort ett jättebra jobb med honom.. Han ligger inte efter de andra och när han nångång halkar lite, så tar han hem böckerna och läser med mig. Går hur bra som helst!

Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med det här, mest lätta på trycket tror jag.. Det har varit som en litet sandkorn i skon som har växt sig till en sten. Det är en mycket ledsen och sårad mor just nu.. Kan inte riktigt förstå hur man kan sitta på en kafferast och "skitprata" om skolans elever på det viset.. Man kanske ska söka sig inom ett annat yrke då. Trodde i min enfald att en lärare alltid värnade om barnen och framför allt tystnadsplikten inom skolan.. Men inte, man får sig en näsbränna varje dag!